Reselitteratur – en klassiker i drama

På 1880-talet ingick Österrikes kronprins och hans älskarinna en pakt. Han dödade först henne, sen tog han sitt eget liv. Många ansåg att paret var hjältemodigt. Unga älskande par lät sig inspireras och mötte döden i varandras armar. Detta är en perfekt bok för mig nu när jag sitter incheckad på ett trevligt hotell i Österrike!

Fram tills 1700-1800-talen motiverades äktenskap av det praktiska, inte av det vi idag kallar kärlek. Idéhistorikern Ronny Ambjörnsson kallar den en ”hövisk kärlek” och sätter den i kontrast till den ”utopiska kärleken” som uppstod på 1700-1800-talen. Den höviska kärleken var en realistisk idé om familjebildning och byggde på offentliga konventioner. Den var inte evig utan tillfällig och saknade fantasin om själsfränden. Att människor led av olycklig kärlek, som man senare kom att uppfatta den, är inte troligt. Hela människosynen var innan, omkring 1700-talet, annorlunda än vår. Människan ansågs inte unik; barn och makar kunde bytas ut. Man hade inte vår känslomässiga syn på nära vänskap eller behov av att anförtro sig.

Äktenskapsbrott var förbjudet enligt lag, men för allmänheten tycks inte otrohet ha varit det personliga svek som många tycker idag. Det var möjligtvis ett brott mot Guds vilja.