Springer in till toaletten med klumpiga steg…

Uppvaknadet är det jobbigaste stadiet jag går igenom på en dag. Klockan ringer runt 06.30. Tänker alltid att jag har gott om tid, så jag går upp, hämtar mobilen & stänger av första alarmet. Lägger mig ner igen & somnar om. Nästa alarm ringer 06.40. Denna gång blir jag irriterad för att jag ställde två alarm så tätt inpå varandra, eftersom jag ändå tänkte somna om en halvtimme. 06.50 ringer tredje larmet, jag blir sur & i samma veva stänger jag av alla alarm, lägger huvudet mot kudden & vägrar gå upp. På något vis händer det alltid att i mitt huvud sker allt som borde ske – Jag studsar upp från sängen, väljer kläder för dagen, smyger på tå ut till köket på det iskalla golvet för att hitta något ätbart i kylen. Smaskar i mig detta & knallar bort till toaletten för att fixa iordning mig det sista inför jobbet. Då händer det. Som precis alla andra morgnar…. Jag vaknar upp med ett ryck! Inser snabbt att det bara är dumma fantasier, & att jag istället för att vara fullt påklädd & redo för att gå till jobbet, ännu ligger kvar i sängen med igenklistrade ögon med 14 minuter kvar till bussen går.
Flyger upp från sängen i klumpigt försök till spänsthopp, råkar väcka Robin då jag klantigt trycker ner armen i hans mage – ber om ursäkt & försöker istället tänka ut snabbt vilka kläder som är smidigast att dra på sig med endast några minuter till godo. Blir missnöjd med det jag lyckas lirka fram, men har ej tid att ändra mig. Springer in till toaletten med klumpiga steg, väcker både syskon & föräldrar. Spräcker en tånagel i samma veva som jag slår i den under dörrkarmen, försöker hejda mig från att skrika, svär istället i några sekunder & blir kallsvettig av all stress. Är nu i full gång med att försöka fräscha upp en annars väldigt sönderstressad Evelina. Missar med maskaran & råkar kludda en svart fläck på ögonlocket. Letar febrilt efter något att torka bort med. Hittar en stor ask med tops & försöker smidigt pilla fram en – men mitt i klumpigheten lyckas jag självklart dra ner den på golvet med sjuhundratrettiofem små tops, utspridda över hela badrumsgolvet. Blir återigen förbannad, svettig & ännu mer stressad. Samlar snabbt ihop dem & ställer asken där den ska stå, skiter nu i den misslyckade sminkningen & drar istället snabbt på det sista av maskaran . väldigt. slarvigt.
Kollar klockan & inser att all min klumpighet har tagit precis 12 minuter av min dyrbara tid. Får panik & rusar ut i köket för att hitta något ätbart. Drar tag i kyldörren med ett ryck & lyckas pricka den spräckta tånageln igen. Jävla nagel. Blir nästan tårögd, ger till ett dovt skri & grabbar tag i en yoghurt. Vänder mig om & småhaltar ut till vardagsrummet.

Inser att mitt val av yoghurt var det sämsta någonsin, blir återigen tårögd men hinner inte ändra mig. Klockan står nu på 07.26 & min buss anländer om 1 minut. Springer in i sovrummet, råkar väcka Robin ännu en gång när jag välter ner mina innebandyklubbor i samma veva som jag ska ta på mig jackan. Ber om ursäkt igen, ger han en puss, knäpper min jacka – rycker tag i väskan & trampar på mig skorna. Lägger i högsta växeln & rusar ut genom portdörren. Tappar fästet på det isiga underlaget & ser hur bussen närmar sig. Inser att jag kommer hinna & kan för första gången slappna av. Går på bussen, visar upp mitt busskort & ställer mig i trängseln. Tackar gudarna för att jag är kvinna & kan stava till ordet tidspress. Funderar på om alla har haft en likvärdig morgon som jag, men ger mig då jag inte orkar tänka på den något mer.

Har precis landat med rumpan framför datorn, lirkat fram mitt sjukt dåliga val av yoghurt & tryckt på On-knappen. Fann till min lycka en halvrutten banan i väskan. Har säkert legat där sen i måndags.

Insåg nyss att jag inte kollat mig i spegeln sedan olyckan med min maskara.
Kommer nog sitta med huvudet framför datorn hela dagen.
Gömma mig för den grymma verkligheten…

Nämnde jag att jag hatar uppvaknanden?